Here we go again

Det gör ont. Det är alltid lika jobbigt, även om jag tycker att jag borde bli van efter alla dessa "hejdå, nu håller vi detta på en vänskaplig nivå". För så har vi sagt många gånger. Vi gör varandra ledsna. Jag förnekar ofta vad jag verkligen känner, det är en försvarsmekanism som jag använder mig av för att inte bli sårad. Men det funkar inget vidare. Jag känner så jävla mycket för denna människa och nu gör det bara så äckligt ont. Jag blir galen på alla dessa frågor utan svar.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0