Drama på jobbet, igen.
Idag kom det in en förvirrad/dement kvinna i köket, tio minuter innan vi skulle gå hem för dagen. Ingen verkade bry sig speciellt mycket om henne utan sa bara till henne att hon var tvungen att gå och att hon inte fick vara där. Inte för att höja mig själv, men jag var i princip den enda som försökte hjälpa henne. Jag ville följa henne till huvudentrén, vilket är ganska långt och jag trodde verkligen inte att hon skulle hitta. Dum i huvudet som jag var vek jag mig för dom andra och vi gav henne bara en enkel vägbeskrivning. INTE BRA.
När vi tio minuter senare står i omklädningsrummet kommer en kvinna som jag jobbar med inspringande och skriker att den gamla kvinnan ligger nedanför lastbryggan med blödande bakhuvud. Hon har alltså gått åt helt fel håll och sedan ramlat baklänges utför lastbryggan! (Vilket var precis vad jag oroade mig för) Jag fick panik och slet åt mig mina saker och sprang ut för att se hur det var med henne. Även här var det i princip bara jag som lyfte på röven. Som tur var hade två män varit där precis när hon ramlade och när jag kom satt hon upp, till min stora lättnad. Dom hade ringt akuten och efter ungefär fem minuter kom ambulansen. Hon var vid medvetande och dom tog hand om henne. Jag hoppas verkligen att hon blir bra och att hon inte skadat sig allvarligt. Jag vet inte vad jag hade gjort om det gått värre.
Dock har jag lärt mig ett och annat på det här. Jag ska aldrig mer ge efter för någon annan och alltid följa mitt hjärta. Jag visste att jag gjorde fel när jag inte följde henne tillbaka till entrén och det ångrar jag nu.
