Life is a bitch
Mitt liv - en enda röra. På både gott och ont. Jag tänker inte sitta här och rabbla upp allt jag känner, eftersom jag vet att ingen riktigt kommer att förstå. Det är slöseri med tid, men samtidigt känner jag att jag måste skriva av mig. I fredags hade jag och mina föräldrar det värsta bråket någonsin, det var skrik, fula ord och en massa gråt. Ingen är perfekt, alla har problem. Det tror jag att vi alla är överens om. Och min blogg är absolut inte rosa och skimrande. Den är min verklighet, min dagbok, mina drömmar, mitt liv. Jag är inte perfekt, jag är ledsen ibland, glad ibland. Mina humörsvängningar syns nog ganska tydligt här i bloggen också skulle jag tro. Men detta är jag, take it or leave it. Idag är jag inte ledsen, jag är ganska nöjd med tillvaron faktiskt. Livet är en bergochdalbana, känslorna också. Bråket i fredags gjorde mig så fruktansvärt ledsen. Det är aldrig roligt att bråka med föräldrarna. Men det tråkigaste är ändå anledningen till bråket, det gör så ont. Så otroligt ont. Och jag önskar verkligen att vi kunde komma till botten med detta en gång för alla. Det skulle göra mig så otroligt lycklig. En lösning. Här och nu. Tack.
Tro nu inte att jag sitter här och gråter sönder mig. Så är det inte. Idag är jag på bra humör, men jag har dåliga dagar. Och i fredags var en sån dag, en skitdag.
Äh, jag ber om ursäkt för detta flummiga konstiga inlägg. Mina tankar bara.
