Kärlek.

Kan göra så fruktansvärt ont. Men det kan också få dig att må som en prinsessa. Jag saknar det där pirret i magen och känslan av att vara kär. Jag saknar det som fan och jag vill inget hellre än att träffa någon som jag kan älska av hela mitt hjärta igen. Jag är inte desperat. Jag är kräsen, för kräsen. Men jag tycker inte om att vara ensam, inte alls. Det gör så ont. Fortfarande. Det är så mycket som påminner mig om min senaste kärlek. Min första kärlek. Det kanske låter konstigt, efter hur illa han behandlade mig på sluten, men jag tänker fortfarande på honom. Varje dag. Jag vill inget hellre än att vara hans igen. Jag vet att det inte är möjligt. Inte nu och antagligen inte senare heller. Han krossade mitt hjärta och jag förlorade mig själv totalt i den där helveteshistorien. Det var en fantastisk saga som fick ett ruttet slut. 
Jag är inte längre den jag var för ett år sedan. Jag har mycket svårare för att öppna mig för nya människor och jag litar inte på vem som helst. Jag saknar dig och allt som har med dig att göra. Aldrig, aldrig trodde jag att det skulle göra såhär ont.

"And though there are times when I hate you
Cause I can't erase the times that you hurt me
And put tears on my face
And even now while I hate you its pains me to say
I know I'll be there at the end of the day"


"And I don't want to play the broken-hearted girl, no no"


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0