Fredag
Godmorgon. Eller nåt.
Jag har sovit gott inatt, när jag väl somnade. Men jag låg och vred mig en bra stund, tänkte och funderade. Verkligen onödigt, men svårt att undvika. Ibland får jag för mig att jag är ett hopplöst fall, jag kommer aldrig träffa den rätta, bli lycklig, osv. Jag vet att det är onödigt att tänka på det sättet. Jag har många år framför mig, jag ska hinna uppleva mycket och träffa många intressanta människor innan dess. Men ibland känner jag mig bara så fruktansvärt ensam och ledsen. Som igår. Jag kunde inte få skiten hur huvudet. Varför jag?
Jag är lycklig, tro inget annat. Jag har underbara vänner och en helt fantastisk familj. Jag ska inte klaga. Men det saknas något.
Äh, jag försöker leva på så gott det går. Och det har ju fungerat ganska bra året som har gått.
Jag tänker för mycket helt enkelt.
Kämpa på du med! Kommer ihåg när vi var typ sex år yngre än nu och var övertygade om att vi var hopplösa fall... förhoppningsvis hade vi fel.
:) tack. haha, det kommer jag ihåg! och jag tror nog att vi hade fel, jag hoppas det ;)
