TÄSSS.E

Jag är rädd för kärleken, rädd för att bli sårad och krossad. Jag hatar mig själv för att jag gör som jag gör. Så fort som det börjar brännas och någon vill vara mer än en vän drar jag mig tillbaka. Jag gör det inte avsiktligt, utan det är min reaktion; fly innan det är försent. Jag vill aldrig mer bli beroende av en annan människa och tvingas genomlida det som jag har gått igenom det senaste året. Aldrig igen, no more. Samtidigt vill jag inte gå miste om det som kärleken har att erbjuda. Känslan av att vara kär är ju trots allt det bästa som finns. Kärleken kan vara underbar, men också helt jävla äckligt hemsk. Jag vet inte vad jag vill, inte här, inte nu. Jag hoppas att det kommer med tiden, att jag åter kommer att kunna lita på en människa fullt ut igen. För jag vill bli kär igen, det vill jag verkligen. Men jag vet inte om jag är redo för det än?

Foto: KW