You're my angel, now and forever.
Hej på er.
Nu är jag hemma igen efter en sväng i Borås samt ett pass på gymmet. Det är så härligt att gå upp tidigt och sedan ha hela dagen framför sig. Eller ja, själva grejen att gå upp kl:6 på morgonen är väl inte sådär jätteskön, men sen när man vaknar till liv, då är det gött. Annars är jag väldigt morgontrött av mig måste jag säga.
Jag har tusen saker som jag måste göra idag. Mitt rum ser förjävligt ut och jag har en massa viktiga papper som måste sorteras. Men solen lyser, vädret är kanon och det är varmt. Det lockar helt klart mycket mer att gå ut och sätta sig på altanen måste jag säga..
Jag var som sagt vid morfars grav igår och det väckte en del känslor inom mig. Det är inte så att jag glömmer att han är död, men det blir så mycket mer påtagande när man står där vid graven och ser hans namn inristat i stenen. Minnen kommer upp och saknaden tränger sig på.
Det är så mycket saker som jag önskar att han hade fått uppleva. Min student, mitt körkort och allt annat som hör uppväxten till. Det grämer mig att han försvann så fort. Samtidigt vet jag att han ändå fick vara med under en ganska lång period under mitt liv, och det vet jag att han var väldigt glad för. Jag är det barnbarn som han fick tillbringa mest tid med, eftersom att jag är äldst av oss. Och det gör mig glad. Jag och morfar hade en nära relation, vi trivdes väldigt bra ihop. Han var den mest genomsnälla människa som jag någonsin har känt.
Du har lämnat ett stort tomrum efter dig.
