Idag har jag jobbat, från sju till fyra. Det var ganska skönt faktiskt, att ha något att göra. Därefter träffade jag Kajsa och gick på körkortsteori med henne i två timmar. Segt, men ett måste. Det var teorilektion nummer sju, dvs den sista gången för min del. Han babblade om halka, omkörning och mörkerkörning... Och jag försökte verkligen att koncentrera mig på vad han sa. Och jag tror att det gick ganska bra faktiskt.
Just nu gör det ont, väldigt ont i mig. Det kommer och går, som attacker. Igår var exempelvis en ganska bra dag, jag grät ingenting. Och det kändes så skönt. Men idag har det inte gått att stoppa.. Jag håller inne med tårarna på jobbet, för jag vill inte att alla ska undra och fråga, som de första två dagarna. Då grät jag nonstop hela dagarna, även på jobbet och jag vet inte hur många som tröstade mig då, pinsamt, men ingenting jag kunde göra något åt.
Idag har det i vilket fall som helst gått helt okej att klara dagen. Men nu är jag LEDSEN. Och jag saknar dig. Fanfanfan. Varför ska du påverka mig så mycket? Även om vi absolut inte sågs varje dag, så känns det så jävla tomt nu. Jag är inte van vid detta. Du var min trygghet och nu är du borta ur mitt liv. Jag hade vant mig vid att vara i ett förhållande och allt som hörde därtill. Och jag gillade det, det gjorde jag verkligen. Men jag gillar inte det här. Jag hatar det. Jag hatar det av hela mitt hjärta. Jag vill inte vara singel. Men jag vill inte heller ha ett förhållande, inte med någon annan än dig. Jag saknar dig och allt som har med dig att göra. Jag saknar din röst, dina pussar och dina kramar, dina söta små sms, dina ögon och ditt leende. Men mest av allt saknar jag att få vara med dig. Jag saknar det så otroligt mycket! .E.
Kommentarer
Idag har jag jobbat, från sju till fyra. Det var ganska skönt faktiskt, att ha något att göra. Därefter träffade jag Kajsa och gick på körkortsteori med henne i två timmar. Segt, men ett måste. Det var teorilektion nummer sju, dvs den sista gången för min del. Han babblade om halka, omkörning och mörkerkörning... Och jag försökte verkligen att koncentrera mig på vad han sa. Och jag tror att det gick ganska bra faktiskt.
Just nu gör det ont, väldigt ont i mig. Det kommer och går, som attacker. Igår var exempelvis en ganska bra dag, jag grät ingenting. Och det kändes så skönt. Men idag har det inte gått att stoppa.. Jag håller inne med tårarna på jobbet, för jag vill inte att alla ska undra och fråga, som de första två dagarna. Då grät jag nonstop hela dagarna, även på jobbet och jag vet inte hur många som tröstade mig då, pinsamt, men ingenting jag kunde göra något åt.
Idag har det i vilket fall som helst gått helt okej att klara dagen. Men nu är jag LEDSEN. Och jag saknar dig. Fanfanfan. Varför ska du påverka mig så mycket? Även om vi absolut inte sågs varje dag, så känns det så jävla tomt nu. Jag är inte van vid detta. Du var min trygghet och nu är du borta ur mitt liv. Jag hade vant mig vid att vara i ett förhållande och allt som hörde därtill. Och jag gillade det, det gjorde jag verkligen. Men jag gillar inte det här. Jag hatar det. Jag hatar det av hela mitt hjärta. Jag vill inte vara singel. Men jag vill inte heller ha ett förhållande, inte med någon annan än dig. Jag saknar dig och allt som har med dig att göra. Jag saknar din röst, dina pussar och dina kramar, dina söta små sms, dina ögon och ditt leende. Men mest av allt saknar jag att få vara med dig. Jag saknar det så otroligt mycket! .E.
