Jag sprängs!
Nu ska jag snart göra lite mat och läsa teori. Kom hem från Borås för en stund sedan, där jag har övningskört. Det gick kanon idag :D Yeaah. Nu har jag fixat mig lite, pallar inte att gå runt som en zombie idag med. Tycker faktiskt att man mår mycket bättre när man gör sig iordning. Så detta är jag idag:
Jag vet att det går över, någon gång i framtiden kommer jag att ha kommit över detta. Men just nu, precis just nu, är det helt jävla outhärdligt. Jag vet inte vad jag ska göra av mig själv längre. Det känns som att jag håller på att sprängas av alla känslor som just nu finns i min kropp. Och de vill inte försvinna. Fan ta er, jävla känslor. Jag hatar er.
Igår var det exakt en månad sedan som vi pratade med varandra senast och sista gången som jag hörde din röst. Denna månaden har varit den värsta i mitt liv och jag har aldrig tidigare upplevt så mycket känslor och ledsamhet, på samma gång. Först blev jag chockad, sedan förbannad och frustrerad, sedan kom alla tårarna och nu känner jag bara saknad. En sån otrolig saknad av en människa som jag inte längre träffar. En person som tidgare var bara min, men som nu är borta ur mitt liv. Du klippte bara banden rakt av, och kanske var det också bäst så? Kanske hade jag mått ännu sämre av att höra av dig då och då? Jag vet inte, men just nu känns Allt bättre än detta. Fuck Everything.
