TÄSSS.E

Idag är det den 30 oktober och det är tio år sedan branden på Backaplan. Sjukt egentligen, jag kommer ihåg den dagen väldigt tydligt, även om jag bara var 8 år då. De senaste dagarna har jag läst i tidningarna och sett en hel del på tv om detta. Det gör mig båda arg och ledsen. Samtidigt så imponeras jag verkligen av alla de människor som på något sätt berördes av branden. De verkar så starka och glada på livet, även om de har förlorat en lillebror eller har brännskador på halva kroppen. Tio år har gått fort och det finns många som tvingas leva med ärren, både på utsidan och i hjärtat.

När jag ändå är inne på ämnet, så måste jag även säga att året som nu har passerat har gått väldigt snabbt. Snart är det ett helt år sedan som morfar dog. Ett helt år sedan, helt sjukt. Ett år av saknad, sorg och smärta. Men samtidigt har jag fått en massa kärlek och glädje från andra håll. Även om morfar dog förra året, så måste jag ändå säga att detta året har varit det bästa i mitt liv hittills.
Igår upptäckte jag något som gjorde mig båda lycklig och lite rädd. Jag insåg att jag faktiskt äntligen har insett att morfar är borta, att han är död. Och det gör inte längre lika ont att tänka på honom som det tidigare gjorde. Jag kan till och med tänka på minnen och le. Det känns bra. Kanske tog det mig ett år att bearbeta sorgen och nu har jag tillslut  insett faktum. Saknaden är något som jag får leva med och kärleken till morfar försvinner aldrig.

Nu ska jag göra mig iordning för att åka in till stan. Jag ska träffa min underbara vän Kajsa och kolla på födelsedagspresenter till pappa :) Bye.