Som jag hade dig förut

Jag kan inte glömma, det går inte. Det är så jävla svårt. Det går inte en dag utan att jag tänker på honom, inte en timme. Och nu har jag dessutom börjat drömma en massa, varje natt drömmer jag. Och i alla drömmar finns Han med. Är det inte sorgligt? Att en människa ska kunna påverka en så otroligt mycket. Aldrig trodde jag att det skulle göra så ont om du lämnade mig, om du lämnade mitt liv. Men Gud så fel jag hade! Det gjorde 1000 gånger ondare än vad jag någonsin kunnat föreställa mig. Och vissa dagar har jag undrat hur jag ska orka fortsätta. Men här är jag, det har snart gått två månader och här är jag. Mitt liv fortsätter, sakta men försiktigt fortsätter det att rulla på. Och för varje dag mår jag nog lite bättre, hoppas jag.
Jag vill ha dig nu, som jag hade dig förut.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0