Jag är bra på att tänka.
Jag tänker mycket, väldigt mycket faktiskt. Jag tänker på saker som har hänt och på saker som kommer att hända... Oftast är det tråkiga saker som upptar mina tankar och mitt huvud. De senaste veckorna har jag i princip levt i en egen värld, i mina egna tankar, helt för mig själv. Jag har inte vetat hur jag skulle kunna släppa in någon i min värld, det vet jag fortfarande inte. Jag känner mig ensam, ensam med mina tankar och mina problem. Och ingen kan hjälpa mig. Det är bara jag själv som kan styra min hjärna, men att påverka den är faktiskt omöjligt. De jobbiga tankarna dyker upp som ett spöke när man minst anar det, och då blir det jobbigt. Väldigt jobbigt. Aldrig tidigare har jag tänkt och funderat så mycket som nu. Och jag antar att det är ett sätt för mig att bearbeta det som hänt. Baaaaah.
Kommentarer
Trackback
