TÄSSS.E

Idag är det ett helt år sedan morfar dog. Ett helt år. Det har gått snabbt, fast på ett konstigt sätt. Det känns fortfarande väldigt nyss som jag träffade honom, men samtidigt som en hel evighet. Det är svårt att beskriva.. Jag kommer i alla fall ihåg väldigt tydligt sista gången som vi sågs. Det var på min 18-årsdag förra året, alltså för exakt ett år sedan och en vecka. Det var en fin dag. Mormor och morfar kom och överraskade mig efter skolan med tårta och presenter. Det var verkligen jättetrevligt. Inte anade jag då att det skulle bli sista gången som jag träffade och pratade med honom. Sista gången som jag kramade honom. Och tur är väl det, att jag inte visste vad som skulle hända exakt en vecka senare. Jag är glad för att jag fick lära känna honom, och stolt över att han var min morfar. Världens bästa morfar. Och jag saknar honom, jag saknar honom jättemycket. Men saknaden gör inte längre lika ont, men den kommer alltid att finnas där.

Idag träffades därför allihopa, för att minnas morfar.. Vi åt god mat, åkte till graven och la dit massa röda rosor och umgicks. Det har varit en bra dag, en fin dag. Och vi saknar dig. Jättemycket!

Du finns föralltid med mig, alltid, alltid. Jag älskar dig.